Rättsskyddssnaran dras åt — : Asylsökandes rättsskydd efter rättshjälpsreformen med fokus på rätten till rättshjälp och besvärstid
Wilson, Ia (2019-02-28)
Rättsskyddssnaran dras åt — : Asylsökandes rättsskydd efter rättshjälpsreformen med fokus på rätten till rättshjälp och besvärstid
(28.02.2019)
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
suljettu
Julkaisun pysyvä osoite on:
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201903046961
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201903046961
Tiivistelmä
I Finland genomgick behandlingen av ärenden som gäller internationellt skydd omfattande lagändringar som trädde ikraft 1.9.2016. I gällande rätt ingår biträdes närvaro vid asylsamtalet endast om det av särskilt vägande skäl anses nödvändigt. Samtidigt förkortades besvärstiden för ett asylärende från 30 till 21 dagar vid besvär till förvaltningsdomstolar och till 14 dagar vid besvär till Högsta förvaltningsdomstolen.
Syftet med avhandlingen är att utreda en reform som är känslig med tanke på de grundläggande och mänskliga rättigheterna. Att förkorta besvärstiden och begränsa rättshjälpen är relevanta frågor med avseende på regleringen om rättssäkerhet. Rätten till en rättvis rättegång finns till för att skydda den enskilde och garantera en rättssäker domstolsprocess. Rätten till en rättvis rättegång kommer till uttryck såväl i 21 § i Finlands grundlag och i Europakonventionens 6 artikel. I uppsatsen strävar skribenten efter att beskriva och presentera en asylsökandes rättsprocess, med särskilt fokus på grundlagens 21 §, och att belysa vad de ändringar som gjorts i utlänningslagen innebär för en asylsökandes rättsskydd.
Förståelse för rättssäkerhet kräver att man ser dess anknytning till mänskliga rättigheter (i grundlag och konventioner). Rätten att söka asyl grundar sig på internationella avtal som förpliktar Finland och andra EU-länder att ge internationellt skydd till alla som behöver det. I detta arbete är därmed, förutom nationell rätt, även internationella konventioner och rättsfall föremål för granskning. Det är skäligt för att asylrätten på många plan genomgår en harmonisering inom EU, en granskning av enbart nationell rätt skulle således bli alltför tunn.
Personligen anser jag att det nya systemet medfört att asylsökande inte har ett sådant rättsskydd som de borde ha rätt till. Enligt min mening har redan begränsningen av rätten till rättshjälp i asylsamtalet i sig medfört att asylsökandes rättsskydd äventyrats, och med tanke på att besvärstiden samtidigt förkortades finns det fara för att en folkgrupp som redan är utsatt i vårt samhälle blir alltmer utsatt. Lagändringarna som helhet har därmed försvagat, och inte förstärkt grundrättigheterna för dem som är i mycket svag ställning i vårt samhälle. Så fungerar inte en rättvis rättsstat.
I avhandlingen föreslås att utlänningslagen ändras till att i likhet med Sverige innehålla en presumtion om offentligt biträde i asylärenden. Det skulle leda till att en person i sårbar ställning i regel skulle få ett offentligt biträde som redan från processens början kan tydliggöra den asylsökandes yrkanden och grund för asyl. För att garantera en effektiv domstolsprövning och att alla de facto är lika inför lagen föreslås att tidsfristen för besvär i utlänningsärenden skulle vara lika lång som i de flesta andra förvaltningsärenden.
Syftet med avhandlingen är att utreda en reform som är känslig med tanke på de grundläggande och mänskliga rättigheterna. Att förkorta besvärstiden och begränsa rättshjälpen är relevanta frågor med avseende på regleringen om rättssäkerhet. Rätten till en rättvis rättegång finns till för att skydda den enskilde och garantera en rättssäker domstolsprocess. Rätten till en rättvis rättegång kommer till uttryck såväl i 21 § i Finlands grundlag och i Europakonventionens 6 artikel. I uppsatsen strävar skribenten efter att beskriva och presentera en asylsökandes rättsprocess, med särskilt fokus på grundlagens 21 §, och att belysa vad de ändringar som gjorts i utlänningslagen innebär för en asylsökandes rättsskydd.
Förståelse för rättssäkerhet kräver att man ser dess anknytning till mänskliga rättigheter (i grundlag och konventioner). Rätten att söka asyl grundar sig på internationella avtal som förpliktar Finland och andra EU-länder att ge internationellt skydd till alla som behöver det. I detta arbete är därmed, förutom nationell rätt, även internationella konventioner och rättsfall föremål för granskning. Det är skäligt för att asylrätten på många plan genomgår en harmonisering inom EU, en granskning av enbart nationell rätt skulle således bli alltför tunn.
Personligen anser jag att det nya systemet medfört att asylsökande inte har ett sådant rättsskydd som de borde ha rätt till. Enligt min mening har redan begränsningen av rätten till rättshjälp i asylsamtalet i sig medfört att asylsökandes rättsskydd äventyrats, och med tanke på att besvärstiden samtidigt förkortades finns det fara för att en folkgrupp som redan är utsatt i vårt samhälle blir alltmer utsatt. Lagändringarna som helhet har därmed försvagat, och inte förstärkt grundrättigheterna för dem som är i mycket svag ställning i vårt samhälle. Så fungerar inte en rättvis rättsstat.
I avhandlingen föreslås att utlänningslagen ändras till att i likhet med Sverige innehålla en presumtion om offentligt biträde i asylärenden. Det skulle leda till att en person i sårbar ställning i regel skulle få ett offentligt biträde som redan från processens början kan tydliggöra den asylsökandes yrkanden och grund för asyl. För att garantera en effektiv domstolsprövning och att alla de facto är lika inför lagen föreslås att tidsfristen för besvär i utlänningsärenden skulle vara lika lång som i de flesta andra förvaltningsärenden.