Det varumärkesrättsliga skyddet mot urvattning i EU och i USA

Abstract

Den här pro gradu-avhandlingen handlar om det varumärkesrättsliga urvattningsskyddet i EU och i USA. Avhandlingen baserar sig främst på EU-domstolens och USA:s rättspraxis. Ett varumärke måste ha särskiljningsförmåga för att kunna fungera som ett varumärke. Ju mer ett varumärke har särskiljningsförmåga desto mer får det skydd enligt urvattningslagstiftningen. Urvattning betyder att varumärket förlorar sin styrka och skada kan orsakas på varumärkets särskiljningsförmåga eller dess anseende. Urvattning är inte samma som intrång och skiljer sig från den främst i och med att förväxling inte är nödvändigt för att den kan konstateras. Varumärkets funktioner kan också ha betydelse vid avvägningen huruvida urvattning kan konstateras eller inte. Då är det främst ursprungsangivelsefunktionen som har betydelse men även andra funktioner har getts skydd i EU-domstolens rättspraxis. Om urvattningsskyddet i EU stadgas om i varumärkesdirektivet art. 5 (2). I EU-domstolens rättspraxis finns det endast några fall var urvattningstemat har behandlats och de var förhandsavgöranden enligt artikel 234 EG. I USA regleras urvattningsskyddet både statligt och federalt. I den här avhandlingen fästs uppmärksamhet främst vid den federala lagstiftningen och det skyddet den erbjuder för urvattning av ett varumärke. Den federala lagen i USA kallas TDRA (Trademark Dilution Revision Act). Det är tillräckligt att urvattningen är sannolik för att TDRA kan bli tillämplig. Urvattningsskyddet är mycket starkare i USA jämfört med urvattningsskyddet i EU.