”Jos yhteisopettajuus tai samanaikaisopetus ei oo mikään säästötoimenpide ni sillon se on mun mielest tosi hyvä, niin ku sit sekä opettajille että oppilaille.” : Hur förstår och upplever lärarstuderande respektive lärare samundervisning

Abstract

Syftet med avhandlingen har varit att utreda föreställningar kring och upplevelser av temat samundervisning inom två grupper samt att jämföra resultaten dessa grupper emellan. Den första gruppen (grupp 1) består av fyra studerande som slutförde lärarens pedagogiska studier läsåret 2019–2020, och som blir lärare i det andra inhemska språket, svenska, när de utexamineras. Den andra gruppen (grupp 2) består av fyra yrkesverksamma ämneslärare i det andra inhemska språket, svenska, och de har arbetat i minst fem år som lärare. Jag har utrett hur informanterna förstår och upplever de finska begreppen yhteisopettajuus (sv. kompanjonlärarskap) och samanaikaisopetus (sv. kompanjonundervisning), vilka för- och nackdelar det finns med samundervisning enligt informanterna samt vad för slags förväntningar informanterna har kring temat samundervisning. Jag har tagit reda på om arbetslivet påverkar hur samundervisning upplevs, samt hur de framtida förväntningarna skiljer sig mellan personer som inte ännu är i arbetslivet och personer som redan har arbetserfarenhet. Materialet består av åtta semistrukturerade intervjuer. De renskrivna intervjuerna har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys där meningskoncentrering och kodning har utnyttjats. Analysen visar att den allmänna inställningen till temat samundervisning är positiv i båda grupperna. Mångsidigare och mer komplexa definitioner framträder i grupp 2, även om definitionerna i båda grupperna liknar mest det allmänna underbegreppet teamteaching. Det framkommer fler för- än nackdelar med samundervisning i båda grupperna. Som fördel nämns exempelvis det stöd som elever får samt den delade arbetsbördan mellan lärare. Grupp 1 nämner flera fördelar ur elevperspektiv än grupp 2, där de nämnda fördelarna är mest ur lärarperspektiv. Som nackdel nämns bristen på tid samt eventuell dålig personkemi mellan två lärare. Slutsatsen är att arbetslivet påverkar hur informanterna ser och tänker på samundervisning: de yrkesverksamma lärarna tänker mer på praktiska saker i skolvardagen, så som finansiering och bristen på den, medan de studerandes tankar mer liknar dem av en lärare i början av sin karriär. En gemensam framtida förväntning vad gäller samundervisning är att ingen tvingas att samarbeta med någon mot sin vilja, utan viljan måste komma inifrån. Eftersom samundervisning är en viktig del också av framtidens skolvärld, vore det bra att forska i fenomenet mer ur både lärarperspektiv och blivande lärares perspektiv samt i olika skolämnen för att utveckla samundervisningen i skolan.